Mardrömmar

Mardrömmar. Har drömt så mycket mardrömmar under den senaste tiden. Det är ett återkommande mönster, men miljö, människor och händelser skiljer sig. Det är dock två personer som Alltid är med, Som det hela kretsar runt. Det är på ett vis en verklig dröm, det är som en rädsla jag har. Något som jag är så rädd för ska hända i framtiden. och rädslan tar form i mitt huvud då jag sover. Detta förstärker rädslan av att det en gång ska bli så . Och jag går runt o tänker Ännu mer än vanligt på en viss person.. om det nu är möjligt. Hatar drömmen iaf. Hatar att man inte har kontroll över sina drömmar, och hatar att hjärnan spelar upp ens värsta mardrömsscenarium för en när jag sover. snälla låt detta få ett slut..

Blyerts

Idag skrev jag med penna och papper. Ord skrivna med större ansträngning än genom datorn. Skrev ett brev för att få ner ord som passar bättre på papper än  faktiskt uttalade. Skrev ner för att inte känna nervositet över att faktiskt säga dem. Skrev för att få någon att kanske förstå. Det kändes bra. Att få använda pennan igen. Det är så sällan det händer, att man sätter sig ner o skriver. Ett brev till någon. Händer nästan aldrig.


När det Där tar över.

Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig


Melissa horn

Det som finns nära.

Jag ville mötas nånstans nere på djupet
Jag har varit där förut o jag är inte rädd
Och dina ögon ja dem ändrar färg i ljuset
Men de kan titta nu jag är beredd

Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?

Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan bryter meningar i mörkret
Utanför stadens finaste hotell
Dina händer ja de ber mig sova över
Som ett sätt att säga ”tack för ikväll”

Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Jag vissa stunder kan det kännas ensam
Och du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då

Lät du henne komma närmre - Melissa horn.

Inget ger större känsla än ord i låttexter som påminner en om en tid i sitt liv, en händelse eller kanske Någon annan. När man kan känna igen sig, när man kan få meningar formulerade på sådant man själv aldrig kunnat, då man genom en text kanske kan få något förklarat för sig, då man kan få ord serverade som man själv inte funnit.
Det är så Jävla fint.

En dans med svåra steg

och aldrig ska jag släppa dig.

photoshop CS5


Har lekt lite med Photoshop CS5 idag. Detta är en av flera bilder jag pysslat ihop. Jobbade lite med lager m.m, här är en bild jag tog häromdagen, med en teckning jag målat för länge sen ovanpå. Det är kul att jobba med foton på det här viset, men ofta förstör det själva grundkänslan i fotografiet, det ser Konstlat ut. Men ibland är det roligt att gå lite längre än att bara jobba med färger och skärpa m.m.


Tillbaka


Har haft två gymnastikträningar.  - Även om min rygg och nacke gör ont efter två landningar på huvudet i rad sen Gymnastiklägret, så går det ganska bra ändå. Det är i alla fall superkul att vara tillbaka.

*Bilden tog Amanda på Lägret.

Havrefält


Här är vår älskade katt Nisse i havrefältet utanför mina föräldrars hus. Det var så fint att fota när Nisse busade i fältet, han syntes knappt ibland eftersom han har i stort sett samma färg som havren. Tog många bilder då jag försökte få Nisse att stå still och inte följa efter mig när jag backar för att fota. Det var ett projekt kan jag säga.


Svävar så högt.

Den 18 Januari år 2011 valde jag att sluta med Truppgymnastik. Det var en början på en rad stora händelser i mitt liv som hänt sedan dess. Gymnastiken har under lång tid varit en viktig del av mitt liv. En plats där jag är trygg, träffar nära vänner, och får känna mig omtyckt. Men i Januari tog den delen av mitt liv slut. Tänkte inte så mycket på det just då - men det påverkade mig väldigt mycket. Att i så många år ha den tryggheten.. och sedan inte alls.
Två dagar senare, den 20 Januari, träffar jag en person som vänder upp och ner på mitt liv under många månader framöver. Jag träffar den som jag sju månader och fem dagar senare både älskar mer än någon annan och lever ihop med. Att få känslor för någon, att börja vara beroende av någon, att vilja umgås med någon hela tiden.. allt var nytt för mig. Och sedan efter många månader av förvirring och velande, blev vi äntligen ett par. För första gången i mitt liv ett Seriöst förhållande. Något som är på riktigt. Som går att ta på. Det var så nytt för mig.
Den 10 Juni samma år tog jag studenten. Hade haft ett jobbigt år med alldeles för mycket av allt. Hade avlidit under tyngden av allt plugg.. men tagit mig upp igen och fixat skiten. Tog studenten. Studenten. Once in a lifetime. Och jag hann aldrig med att riktigt förstå. Hann aldrig med omställningen med att faktiskt ha Slutat skolan.
Den 1a Augusti Flyttade jag och Jimmy in i våran lägenhet. Det var en impulsiv idé, och plötsligt stod vi där, med facit i hand. Jag hade flyttat hemifrån. Tagit ett steg in i vuxenlivet. Blivit sambo. En så stor och overklig grej att jag nu efter 25 dagar ännu inte riktigt har förstått.
Den 13 Augusti åkte jag iväg på Gymnastikläger. Bestämde mig några dagar innan att jag ville börja igen. Återgå till tryggheten året innan. Blev mycket tankar kring om det är rätt beslut. Om jag kanske fastnar i gamla vanor. Ännu en sak att tänka på. Började i alla fall. Och det känns både gammalt och nytt.
Den 22a Augusti påbörjade jag en Intensivkurs på Norrtälje Körskola. Har som plan att ta körkort inom en månad. Superpluggar teori, kör varje dag. Något som Verkligen är Helt nytt.
Och här är jag. Den 25 Augusti. I stort sett Arbetslös. Med Så mycket som jag ännu inte förstått.
Det här var något jag behöver skriva för min egen skull. Har så mycket att sortera. Måste försöka förstå allt ovanstående. För ännu har jag inte kommit dit. Det är så många SÅ stora saker i mitt liv, att jag omöjligt kan hänga med. Jag hänger inte med. Och det gör mig så stressad. För viljan att kunna njuta av allt i livet är så stor, och möjligheterna till det så små. Det gör mig ledsen.
Jag vill så snabbt som möjligt förstå allt. Men hur går det egentligen till?

The stupidity of mankind

Jag är så dum.
Det är en gåta. En gåta varför människan har en tendens att göra saker man vet att man mår eller kommer må dåligt av. Och jag är minst sagt ett praktexempel.

Att vilja lida som jag gör när jag får en annan människas liv och förflutna uppstucket under näsan genom att gå igenom historik. Ta en titt tillbaka och leta efter saker som gör mig ledsen. Hur dum får man bli?
Varje dag pinar jag mig själv med samma sak. Varje dag ägnar jag tankar på en människa som inte ens finns i mitt liv längre, som egentligen aldrig har funnits där. Hela tiden ständiga funderingar över vad som en gång var.

Ibland känns det som att det blivit bättre.. som att jag kan släppa vissa delar. Men sen.. Sen när jag blir ensam så är jag där igen. Jag går tillbaka i tiden och blir lika ledsen som alltid. Fem miljoner frågetecken. Utan svar att nå. Och jag bara önskar att den delen av det förflutna aldrig hade hänt, för det känns omöjligt för mig att acceptera och gå vidare.


Snälla bli min

Lyssnar på den enda av Veronica Maggios låtar som jag tycker är bra.
Och herregud vad bra den är sen då. "Snälla bli min" tar ett grepp om mitt hjärta och berör mig verkligen. Jag får ont i magen och blir ledsen (egentligen kanske inte en önskvärd reaktion.. men det är så mäktigt när låtar kan påverka en så). Och medans jag lyssnar på den får jag panik och blir ledsen, tar in vartenda ord i texten, och känner att jag är där hon i texten är. Blir lycklig igen när Jimmy kommer hem och jag får se att det inte är så.

Mina favoritlåtar är de som kan påverka mitt sinneshumör och känslor så starkt som ovanstående gör. Låtar som genom sin text och känsla skapar tankar och frågetecken hos en. Låtar som sitter kvar hos en länge och får en att grubbla.


Stockholmsvägen 24B

Fick önskemål om att lägga upp bilder på Lägenheten här. Och det är ju något jag tänkt göra ändå. Men jag har ju för tillfället inte haft någon Kamera, men fick snällt nog låna med mig min systers Kamera. Så nu har jag bilder!











- Oj vad mycket bilder det blev!
Det är mycket kvar att fixa, men det Börjar ändå ordna upp sig nu. Och jag börjar känna att jag faktiskt bor här. Även fast det fortfarande känns overkligt.


Det bästa jag vet.



I lägenheten har vi nu satt upp fyra hyllor som nu är fulla av böcker. De flesta är mina böcker, men även Jimmys böcker är uppe. Jag fullkomligt älskar den samling böcker vi har, det är Så mycket jag vill läsa.  J har flera lite äldre böcker som jag är väldigt sugen på att läsa (Har läst en del svenska böcker från tidigt 1900-tal, på senare tid, så är inne på det just nu), han har t.ex. en hel del böcker skrivna av Bernard Nordh, en författare som är rätt känd men som jag Faktiskt Inte läst någon bok av än. Jimmy gillar dem, så då är det värt ett försök i alla fall. Får se vilken jag börjar med.

Jag har alltid älskat att läsa, och har perioder då jag är inne på olika genrer. Började läsa ordentligt när jag gick i kanske 3an, då läste jag konstigt nog ganska mycket Krigsböcker (?), vilket jag inte läst mycket av sen dess. Efter det hade jag en lång tid då jag läste väldigt mycket Fantasy.. och det sitter i än idag.

Jag Fullkomligt Älskar fantasy, att få fördjupa sig i en värld så långt ifrån sin egen att man för en stund får glömma bort de bekymmer den verkliga världen för med sig.

Sen har jag läst väldigt mycket chic lit-böcker. De är ofta lättsamma och piggar upp. Har också varit inne på deckare en period, och sorgsna romaner, självbiografier, Gamla klassiker och typiska ungdomsböcker. Har helt enkelt testat på det mesta, och jag älskar alltihop.
Det är på senare jag börjat med lite mer svårlästa böcker, böcker som jag ofta tycker är lite kämpiga att ta mig igenom, men som jag nästan alltid älskar när den väl är slut. Det är gamla böcker med ett språk som ofta är rätt svårt, och det tar mycket längre tid för mig att läsa dessa böcker (Vanligtvis tar det från ca 2-7 dagar att läsa ut en bok, dessa tar många veckor). Det jag tycker om mest med dessa böcker är delvis den historia som ligger bakom orden, att någon för mycket länge sen skrev denna boken, och genom det ofta speglar det sätt man tänkte och levde på den tiden. Delvis även för omslagen, för själva estetiken i dessa böcker, för doften av gammalt papper, för att de har tillhört någon annan, kanske gått i arv under lång tid. Det är njutningen med en gammal bok, man får inte bara en historia, utan Så mycket mer.

You & me together

Från och med idag är jag arbetslös. Söker för tillfället jobb och hoppas jag kan få nått så snart som möjligt :) Bör inte vara det minsta svårt!

 

Idag har jag fortsatt plocka o fixa i lägenheten. Som sakta men säkert börjar se awesome ut (tycker jag i alla fall).

 

Och i helgen var jag på gympaläger. Det skriver jag ett eget inlägg om sen, men HERREGUD vilken träningsvärk jag har. Är helt invalid. Haltar fram. Gör extremt ont, men samtidigt skönt att känna att man har tränat ordentligt.

 

Sitter just nu o lyssnar på Dave Matthews Band. Brukar aldrig göra det när jag är ensam eftersom det inte har tilltalat mig så jättemycket, men nu var det länge sedan jag lyssnade på det, och det påminner om då jag först träffade Jimmy och våran första tid ihop. Då lyssnade han alltid på de här albumet. Och nu gillar jag det mer, tänker tillbaka, och jag tänker tillbaka utan att bli ledsen o fokusera på det som var jobbigt under den tiden. Istället blir jag Glad och lycklig. Musiken påminner mig om vilken jävla kille jag har, och hur jäklans mycket hinder som fanns där innan vi kom hit där vi är nu. Hur sjukt det faktiskt är att vi kom hit, och hur nära det var att vi gav upp. Mm. Gillar det här albumet nu; Big Whiskey And The GrooGrux King

 


Jag har ont i hela kroppen.


Två foton jag tog när jag var ute på vår Ö för några veckor sedan.

Det regnar ute, vilket jag tycker om. Även om jag inte tycker om den här dagen så mycket. Funderar på att åka ut till Väddö - mår inte så bra, och då känns det bäst att vara där.



Om

Min profilbild

RSS 2.0