.

Ett Utdrag ur den Novell jag skrev.

Om du lämnade mig nu

-         Är du lycklig?
-         Ja
-         Hur då?
-         Jag bara är det
-         Men vad är det som gör dig lycklig då
-         Äh du vet, livet.. Och du då, är du lycklig?
-         Lycklig.. inte jag.
-         Vad menar du?
-         Lycka finns inte
-         Vadå ”lycka finns inte”, hur kan du säga så? Det är klart att lycka finns.. ja.. Lycka finns.

Hon vilade sin blick vid ett hårstrå i Adrians ovanligt yviga ögonbryn. Det var vildare än den eviga vinterns snöoväder, hans ögonbryn. Tankarna försvann då hon blev tvungen att fokusera helhjärtat för att urskilja ett enskilt strå. Hon kunde känna hans blickar, och hon anade sig till hans tankar. Han hade aldrig förstått henne, eller så kanske hon aldrig hade orkat med att bli förstådd.

Sedan tittade hon rakt in i hans blåa ögon, blev plötsligt medveten om hennes fingrar mellan hans, och tankarna kom tillbaka med en kraft som var hennes arma medvetande övermäktigt.