I love those pals.
Och ikväll ska jag träffa järngänget. Så jäkla fint.
10e dagens bild:
Den här var svår. För att jag inte berättar allt. För att jag känner att även med dessa personer finns det saker jag inte vill delge.
Men ändå. Om jag skulle berätta allt. Elin och Bella.
Dag 03 – Mina föräldrar
En gammal bild på de lyckliga tu.
Jag kan ha helt sjukt roligt med Mamma, men det finns ingen människa jag stör mig mer på heller. Min pappa är förjäkla söt. Får jämt och ständigt dåligt samvete för hans skull, när mamma skäller, fastän han alltid menar väl. Älskar att mamma har en skön syn på det mesta. Hatar att om jag berättar om t.ex. en lärare som betett sig dåligt så tar Pappa alltid dennes parti. Jag kan välja att umgås med familjen framför mycket annat, för jag gillar mina föräldrar, när vi har kul så har vi kul ordentligt. Jag är väldigt olik båda mina föräldrar, enligt mig iallafall. De lever lite i en bubbla, en lycklig bubbla där man inte låtsas om allt jobbigt. Själv vill jag mycket och gärna prata om viktiga dilemman. Det är få gånger jag skrattar så mycket som jag gör med Mamma när vi båda har bra dagar. Min pappa kan allt. Han är en typisk Man. Finns inget jag älskar och hatar mer än att mamma är lite småkorkad. Kan vara helt jäklans underbart, och så stört irriterande. Min pappa är segast i världen, när man pratar i telefon med honom så tror man att han har lagt på hela tiden, eftersom han inte säger nått.. Han är en typisk Pappa helt enkelt, med pappaskämt o hela köret.
Mina föräldrar är inte skilda, och jag tror aldrig de kommer skiljas heller. De känns så jäkla kära fortfarande. Så himla fint.
Vi använder sällan kärleksförklaringar i min familj. Men visst älskar man dem. Det gör jag ju faktiskt.
♥
Shotgun Crackers @ Teatern
Började kvällen med att föra med Syster Amanda, vi började i bilen, sen en stund på skeppet och sen hem till fina Linnea. Där träffade vi en del av järngänget som man så sällan träffar, grymt kul. Men de skulle till Piren sen, så vi mötte upp ett annat gäng o rörde oss mot Teatern. 
Som vanligt kom jag in helt smärtfritt, inga problem. Hade helt jävla sjukt roligt hela kvällen, dansade som fan, FOTADE som fan. Hade kameran runt halsen hela natten. sen vid 2-tiden slocknade jag totalt, ligger o småsussar i soffan när amanda puttar till mig, då reser jag mig upp o säger "nu går jag" väldigt bestämt, och så gick jag... haha. Och här kommer en bildbomb:
Jävlar vad mycket roliga minnen från denna kväll. Vissa sjukare än andra.
Men shotgun crackers var riktigt bra iaf. Är glad att jag gick ut, har ju inte varit ute på flera månader nästan.
Ikväll ska jag till Vilma o laga mat med brudarna. Sen får jag se.
Puss.
9e dagens bild
Emma är min snällaste vän! I love her <3
Min mamma alltså, herregud..
Skrattade sjukt mycket. Vilket är något jag gjort mycket den här helgen. Helt sjukt kul har jag. Ska skriva om min gårdag som var helt klockren sen. Har hur mycket bilder som helst också.
Best of Bee gees
Och Världens bästa pappa lät mig ha LPspelarn på rummet, samt hjälpte mig att leta upp en förstärkare o högtalare till den. Ljudet är rätt så jättevärdelöst, volymen är väldigt låg. Men jag är nöjd som fan ändå. Åh! Jag älskar det här.
8e dagens bild:
Mina vackra kusiner Malin och Mikaela.
Dag 02 – Jag som liten
-Jag och min vackra syster Linnea.
Jag var tjock som bebis med lite brunt hår på huvet. Mitt första ord var "kissen". Åt allt tydigen. Sen blev jag äldre och blond o lockig. Som barn var jag superenvis, självisk och allt skedde på mina villkor. Som så många andra barn. Jag lärde mig simma under vattnet när jag var 3. Älskade att leka med "Babri" (Barbie) tills jag var gammal nog att skämmas. Trivdes inte alls på dagis. Har många jobbiga (Roliga) minnen därifrån, blev inlåst i målarrumet av fröknarna för jag var besvärlig, blev släpad i ena armen till rektorn för att jag slått en annan tjej och liknande händelser. Fick oändligt mycket skäll då jag och min vän Gustav lindat hur mycket garn som helst i lekrummet så det blev en labyrint. När jag var liten lekte jag helt stört mycket. Var ute hela tiden och hittade på olika lekar med Amanda, eller Elvira lite senare. Var väldigt fantastifull och det krävdes inte mycket.
- Här ser jag verkligen ut som ett troll!!
Sen började jag skolan, där trodde man att mitt dåliga humör som liten berodde på att jag var understimulerad. Jag fullkomligt Älskade skolan. Läste ut samtliga läsböcker på några veckor. Jobbade matte tills pennan gick av. Älskade det. Lärarna såg ambitionen och gav förfrågan till mina päron om att jag kunde få hoppa upp en klass redan då, (detta fick jag veta typ förra året) men mina föräldrar gillade inte idéen så jag gick kvar.
Som barn var jag löjligt självständig, första dagen i skolan var jag den enda som inte hade min förälder med mig på samlingen, hade sagt åt Mamma att gå hem, bara För att liksom, då kände jag mig lite tuffare än de andra.. suck. Åkte buss hur som helst och älskade att klara mig själv.
Fick sedan förfrågan igen om att flyttas upp en klass, sagt och gjort. Och helt plötsligt var jag inte bäst i klassen längre, utan jämlik med mina klasskamrater. Det tärde lite vill jag minnas. Fick börja sköta mina pengar när jag var 10, klarade det fint förvånansvärt nog.
Jag som liten skulle jag kunna skriva om hur länge som helst. Det är ju ens barndom liksom. Men det får räcka så.
Idag. Har varit en bra dag.
Några bilder tog jag också. Och jävlar vad vackra vänner jag har. Aldrig riktigt tänkt på det förut.
Och tanken slog mig igen efter idag, hur en persons frånvaro ändrar de kvarvarandes beteende så mycket. Det är så Påtagligt, så sjukt.
7:e dagens bild
Make it two. Två personer jag ibland saknar. Och en liten Evelina på köpet, heerregud på det.
Vinyler.
Och ungefär såhär glad blev jag när jag fann Boston bland alla skivor. Lycka lycka lycka.
Dag 01 – Vem är jag?
Vem är jag? Evelina Sofia Mathilda Andersson. 17 år. Född den 22 augusti 1993 precis 2 år och 2 dagar efter min storasyster. Har bott i ett rött hus med vita knutar omgiven av åkrar på Väddö i hela mitt liv. Säger kanske inte så mycket om mig. Men Vem är jag? Ja den som visste det. Själv vet jag inte. En del vet jag, men långt ifrån allt. Många uppfattar mig som extremt utåt och social, glad och sprallig. Vilket jag är i många sitatuioner. Samtidigt älskar jag att vara själv. Att läsa böcker, spela piano, bara titta upp i himlen, blunda en stund. Jag ger mig aldrig. Är nog emellanåt ganska påfrestande att vara med. Har fått höra att jag är Jobbig. Har alltid kommit bättre överens med tjejer än killar. Har alltid hört hemma i väldigt många olika fack (spelar instrument, älskar att läsa, festar en del, tränar mycket, gillar barn, tycker om spel och lekar, ritar o.s.v), skulle kunna vara en del av vilken nichad klick som helst. Har hela mitt liv (fram tills senaste året) älskat att gå i skolan, blivit rastlös på loven och glad när skolan börjat igen. Har alltid tyckt om att lära mig nya saker och utmanas. Gick bara en kort tid i tredje klass på lågstadiet innan jag "hoppade upp" till fyran. Därmed varit yngst i nästan alla sammanhang. Fått se på då andra gör saker som varit förbjudna för mig. Alltid varit tävlingslysten och i många fall en dålig förlorare. Jag beter mig annorlunda då jag är med någon jag ser upp till eller beundrar. Älskar att argumentera och har många gånger fått höra att jag borde jobba inom politiken. Hatar orättvisor. Jag gråter när jag känner mig överkörd. Jag älskar att köpa presenter. Ogillar människor som inte kan argumentera för de dem säger.
Vem är jag? Något i den stilen.
Tre bilder från ettan. 15 år alltså.
-
6e dagens bild.
Och en bild jag aldrig nånsin tänkt lägga upp. Oredigerad och fejkledsen.
