Ä . N . T . L .I . G . E . N äntligen, äntligen Fri. Allt plugg inne. och för en gångs skull känner jag att jag skiter fullständigt i betyg, jag är bara så glad att det är över.

Ett Utdrag ur den Novell jag skrev.

Om du lämnade mig nu

-         Är du lycklig?
-         Ja
-         Hur då?
-         Jag bara är det
-         Men vad är det som gör dig lycklig då
-         Äh du vet, livet.. Och du då, är du lycklig?
-         Lycklig.. inte jag.
-         Vad menar du?
-         Lycka finns inte
-         Vadå ”lycka finns inte”, hur kan du säga så? Det är klart att lycka finns.. ja.. Lycka finns.

Hon vilade sin blick vid ett hårstrå i Adrians ovanligt yviga ögonbryn. Det var vildare än den eviga vinterns snöoväder, hans ögonbryn. Tankarna försvann då hon blev tvungen att fokusera helhjärtat för att urskilja ett enskilt strå. Hon kunde känna hans blickar, och hon anade sig till hans tankar. Han hade aldrig förstått henne, eller så kanske hon aldrig hade orkat med att bli förstådd.

Sedan tittade hon rakt in i hans blåa ögon, blev plötsligt medveten om hennes fingrar mellan hans, och tankarna kom tillbaka med en kraft som var hennes arma medvetande övermäktigt.

Tog på mig min systers dräkt och skor och levde mig tillbaka en stund.
Tänker på hur mycket mitt liv förändrats sedan förra terminen. Så otroligt annorlunda jag lever, gör så mycket annat nu. Allt hände lite på samma gång. Jag slutade på Gymnastiken, jag sa upp en människa för att finna en ny väldigt snabbt. Plugget tog över mitt liv. Slutade gå ut, förra terminen var jag mest ute på krogen varje helg. Nu är jag det aldrig. Allt är så annorlunda.
Hur jag nu kom in på detta.

Det jag egentligen ville säga är vell att jag saknar Gymnastiken och tjejerna, så som vi en gång hade det. När det var bara så jävla perfekt, och min undflykt från verkligheten där jag kunde må Så bra. Älskade att det kunde ändra vilken dålig dag som helst.

Känner också i kroppen skillnaden från att träna varje dag, flera gånger per dag vissa gånger. Till att gå till att i stort sett inte träna alls. Känner mig seg och tung (inte viktvis, väger inte mer, men liksom tung i musklerna?!).

Till hösten tänker jag absolut börja träna på något sätt igen, då när jag har tid.

Min plan när jag började skriva min novell, var att Försöka inte göra den så sorglig, hemsk och vacker som jag alltid gör. Gick rätt åt helvete kan man lugnt säga. Blev lika tragisk som alltid.

Men den blev jävligt bra om jag får säga mitt. Eller språkligt sett blev den det i alla fall. Storyn är inte särskilt originell, men det har å andra sidan aldrig varit någonting jag strävat efter. 
Den är klar. Eller kanske läser igenom och redigerar lite till, men överlag;Klar. Skönt att veta att skrivförmågan sitter i även efter 3 års tråkigt uppstatsskrivande.

Får se om jag vågar mig på att lägga ut novellen. Kanske kan vara roligt.